2012-02-09 Svenskt vårdprogram för hyponatremi

Hyponatremi (plasma/serum Natrium <135 mmol/L) är den vanligast förekommande elektrolytrubbningen. Av inneliggande patienter har cirka 15‐30% hyponatremi, och upp till 50% av dem har utvecklat hyponatremin under vårdtiden.

 Patienter med hyponatremi har längre vårdtider, högre  vårdkostnader och ökad mortalitet jämfört med patienter normal plasma/serumnatrium (P/S‐Na) koncentration.

P/S‐Na koncentrationen regleras inom ett smalt intervall genom ett samspel mellan olika system. Osmoreceptorer i hypothalamus reglerar både törst och utsöndringen av antidiuretiskt hormon (ADH). Aldosteron stimulerar återresorption av Na i distala njurtubuli medan natriuretisk peptid från hjärtats  förmak ökar utsöndringen av Na och vatten genom inverkan på distala njurtubuli. Vissa former av  hyponatremi utvecklas genom att njurarnas kapacitet att utsöndra vatten är otillräcklig, vilket vid  samtidigt normalt eller ökat vattenintag leder till vattenöverskott i relation till kroppens natriuminnehåll.

Värdering av volymstatus och duration av hyponatremin är väsentlig för att finna och åtgärda bakomliggande orsaker, men också avgörande för initialt behandlingsval. Hyponatremi bör alltid utredas  då det kan vara tecken på en allvarlig bakomliggande sjukdom som kräver specifik behandling. Ofta  föreligger flera underliggande bidragande orsaker, t.ex. hos äldre multisjuka patienter som har många  olika läkemedel och dåligt nutritionsstatus vilket försvårar utredning och val av rätt behandling.

Utredning av underliggande orsak till hyponatremi bör ske mot bakgrund av patientens situation.  Diagnospanoramat är således annorlunda hos patienten som kommer till akutmottagningen, patienten som ligger på en infektionsavdelning, inom onkologin,den akuta neurokirurgiska patienten eller inom  primärvården.

Patientens kliniska symptom avgör vårdnivå och intensitet av behandling. En akut svårt symptomgivande  hyponatremi behöver snabb korrigering för att undvika hjärnödem och död. Samtidigt kan en för snabb  korrigering av en kronisk svår hyponatremi leda till ett osmotisk demyeliniserande syndrom, vilket är en  fruktad komplikation som kan ge svåra bestående neurologiska skador. Behandling av svår  symptomgivande hyponatremi bör ske i samråd med specialist i  internmedicin/endokrinologi/anestesiologi med erfarenhet av denna typ av behandling.

Attachments:
Download this file (Svenskt vårdprogram för hyponatremi_120120.pdf)Svenskt vårdprogram för hyponatremi[Svenskt vårdprogram för hyponatremi]231 Kb

Årets endokrina avhandling

 

2015 Nils Landegren, "Biomarker Discovery in Tissue-specific Autoimmune Disease"

Läs mer...

Forskningsstipendier

SEFs forskningsstipendier med syfte att stödja endokrinologisk forskning.
Läs mer...

Resestipendier

Delas ut för aktivt deltagande i endokrinologisk konferens.
Läs mer...